Riksdagen beslutade den 7 december 1994 att genom ändring i naturresurslagen inför ett särskilt skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården i en ny paragraf i lagens tredje kapitel. Genom lagändringen inrättades området som landets första Nationalstadspark.
Syftet med förändringen i naturresurslagen är att ge möjligheter att på ett samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog för att i ett långsiktigt perspektiv hindra en fortlöpande exploatering och fragmentisering av det kulturhistoriska landskapet i området.
I direkt anslutning till staden bildar de kungliga lustslotten Haga, Ulriksdal och Rosendal, Pipers parkanläggningar samt Kungliga Djurgården med sin historia som bland annat kunglig jaktpark ett enastående historiskt kulturlandskap med för djur och växter värdefulla våtmarker, stränder och gamla grova ädellövträd. Hela det markområde som förvaltas av Kungliga Djurgårdens Förvaltning (KDF) ingår i Nationalstadsparken.
KDF förvaltar den enskilda kungliga dispositionsrätten. Regenten har sedan 1809 en ärftlig dispositionsrätt till Djurgården. Verksamheten finansieras med de hyres- och arrendeintäkter som området ger. Bidrag från stat, landsting eller kommun utgår ej. Ingen avkastning får tas ut ur verksamheten, allt överskott skall gå till att vårda och försköna Djurgården. Tack vare den unika förvaltningsformen har Djurgården utvecklats till en rik och uppskattad kulturmiljö med internationellt anseende. En av KDF:s viktigaste uppgifter är därför att hävda just landskapets möjligheter, begränsningar och behov vid diskussioner om ett framtida nyttjande.
Landskapet och naturen har alltid brukats och nyttjats, utan denna användning skulle inte den goda kulturmiljön ha uppstått.
Ulla-Britt de Marchi
Kungliga Djurgårdens Förvaltning